Yogans historia


Yogans historia

Sigill från InduskulturenYogan har en lång historia, och de första tecknen på yoga brukar anses komma från induskulturen som fanns i norra Indien och det område som idag är Pakistan för drygt 4000 år sedan. Vid utgrävningar där har man hittat ett sigill som föreställer en gestalt i lotusställning. Man har inte hittat några vapen vid utgrävningarna, vilket har tolkats som att man levde enligt ”icke-våldsprincipen”, att inte skada andra. Men det är egentligen det enda som kan kopplas till yoga från den perioden.

Nästa steg i yogans historia hittar man i vedaskrifterna, som är en stor samling med olika texter som skrevs ner från 1200 f.Kr. och framåt. Veda betyder ”vetande” och det finns flera olika textgrupper. Det man hittar om yoga i vedaskrifterna är att ordet yoga betyder ”förening” eller ”disciplin”. Där beskrivs också pranayama (andningsövningar). Andningen är det som binder samman kroppens energier och pranayama betyder ”förlängning av livskraften”. I en av skrifterna nämns också att kroppen har ett inre ljud, OM, och att prana (livskraften) rör sig i olika energibanor, nadier. Under den vediska perioden kretsade mycket kring magiskt tänkande, och offerriter ingick i människors vardag. De präster som skötte ritualerna fick ett stort inflytande över folket. Parallellt med den vediska tron utvecklades ett mera filosofiskt förhållningssätt av en grupp som tillhörde en asketisk tradition.  De hade ingen bostad, var vegetarianer och levde i avhållsamhet. De var kritiska till det vediska prästerskapets makt, och strävade istället efter att minska de yttre handlingarna och att kontrollera sinnests rörelser.

Under samma tid förändrades samhället. Människor började misstro offerriterna, och de tidigare hemliga kunskaperna i vedaskrifterna blev nu mera tillgängliga för fler än bara prästerna. Existentiella frågor om självet och alltings mening dök upp. Det här hände på flera platser i världen ungefär samtidigt, och perioden kallas ibland för axialåldern. Under den här tiden (800 f.Kr. – 200 e.Kr.) levde Buddha, Konfucius, Lao Zi samt Sokrates och Platon.

I Upanishaderna, en annan textsamling som skrevs under ett stort tidsspann – från 600 f.Kr. till så sent som på 1900-talet e.Kr. (!) är inte längre de yttre ritualerna i centrum. Här presenteras tanken om karma och moksa (frälsning från återfödelse). Meditationen är central för att nå inre insikt. Här beskrivs Brahman, ”den yttersta verkligheten”. Brahman är dels självet som finns i hjärtat, men brahman finns också i hela världen och är större än hela universum. Brahman är världen.

Bhagavadgita är en annan bok som brukar räknas in i yogalitteraturen. I Bhagavadgita beskrivs ordet yoga som ”väg” eller ”metod”. Bhagavadgita skrevs ca 300 – 200 f.Kr. och är en bok som används mycket inom hinduisk tradition. Där introduceras en slags mellanväg, som går ut på att man kan leva i samhället, och samtidigt nå frälsning.

Den bok som ligger till grund för det man brukar kalla för den klassiska yogan är Yoga Sutras. Sutra betyder ”tråd”, och är i Yoga Sutras en minnesknut eller vers. Yoga Sutras består av fyra delar och innehåller ungefär 200 sutror. Huvudbudskapet är att ”det som tyglar sinnets växlingar är yoga”. Det som Yoga Sutras är mest känd för är introduktionen av Ashtanga yoga, ”den åttafaldiga vägen”. En av de åtta grenarna är Asana, kroppspositioner. Syftet är att samla ihop kroppen så man därigenom kan uppnå lugn i sinnet. De avancerade rörelserna gör att det är svårt att tänka på något annat när man utövar dem, och det gör att man fokuserar och får ett lugn i sinnet. Asanas är dels de mera fysiska positionerna som ger oss en god hälsa, men också de meditativa positionerna som ger ett glädjefyllt sinne och kroppsligt välbefinnande. De åtta grenarna är:

  1. Yama. Hur vi bör bete oss gentemot våra medmänniskor – ett djupt humant förhållningssätt.
  2. Niyama. Självdisciplin.
  3. Asana. Kroppspositioner för att samla kroppen och sinnet. Främjar en god hälsa, men underlättar också meditationen.
  4. Pranayama. Andningsövningar. Landa i nuet, i kroppen.
  5. Pratyahara. Befria sig från sinnets växlingar.
  6. Dharana. Koncentration. Totalt lugn och närvaro i allt vi gör.
  7. Dhyana. Meditation ”no mind”. Stilla i sinnet.
  8. Samadhi. Insikten om att lyckan inte finns utanför oss. Möte med vår innersta kärna, insikt om livets mening.

Under perioden efter Yoga Sutras började olika filosofiska strömningar utvecklas. Tantrayoga är en av de mer kända. Här började man se på kroppen på ett mera positivt sätt, och inte som en fiende som skulle stävjas. Det förekom att man tog ut svängarna en del med magi, ritualer och andlig sexualitet. Tantra betyder ”att utvidga” eller ”att sträcka ut”. Här nämns även kundalinikraften, som liknas vid en hopslingrad orm som ligger i basen av vår kropp.

Hathayoga utvecklades av en man som hette Goraksha i slutet av 1000-talet. Han föreläste om kroppens betydelse för de andliga övningarna. Han beskriver olika kroppsövningar, hur man ska andas, mantran och hur man med hjälp av kroppslås (bandhas) på bästa sätt kan nå de olika postionerna, asanas. I Hathayogan har man ett mer metodiskt förhållningssätt till kundalinikraften än i Tantrayogan. För att få ingång kundalinikraften är första steget att behärska kroppspositionerna, därefter bör man lära sig att behärska andningen för att rensa ut nadierna (energibanorna). När man har rensat nadierna ger man plats för kundalinikraften. Hathayoga var en marginell verksamhet på sin tid, och så såg det ut en ganska lång tid framöver.

Spridningen av yoga till västvärlden började med att Swami Vivekananda, en då 25-årig indier, deltog i en konferens om världens religioner i Chicago 1893. Hans föreläsning blev en succé, och han fick stort gehör för sitt budskap att kunskap var vägen till andlighet. Han var inte ensam om att öka intresset för yoga i väst, och under 1900-talets början spres yogan av flera olika personer. Här är några exempel.

Den mera atletiska yogaformen Ashtanga Vinyasa Yoga utvecklades i början av 1900-talet av Krishnamacharya, och finslipades senare av hans adept Pattabhi Jois. Krishnamacharya fick lära sig Yoga Sutras av sin far och kom så småningom att bo sju år i en grotta för att lära sig yoga av en av de få yogis som utövade Hathayoga i Himalaya. När Krishnamacharya kom tillbaka till civilisationen startade han en yogaskola för unga pojkar i Mysore i Indien. I Ashtanga Vinyasa Yoga binds de olika kroppspositionera samman i en serie som görs i en bestämd ordning, där andningen och rörelserna är synkroniserade. Man använder ujjayi-andning, kroppslås (bandhas) och blickpunkter (drishti). Det finns fyra serier, men Ashtangayogan är en ganska krävande yogaform så för många är den första serien fullt tillräcklig.

En annan av Krishnamacharyas adepter, B.K.S. Iyengar, valde att frångå sin lärares vinyasasystem, och utvecklade en egen yogaform, Iyengaryoga. I Iyengaryoga gör man ett fåtal utvalda asanas och lägger stort fokus vid utförandet. Man använder ofta en hel del hjälpmedel för att komma in i positionerna, och håller positionerna under en längre tid.

I slutet på 1960-talet introducerade Yogi Bhajan en yogaform som kallas Kundaliniyoga för västvärlden. I Kundaliniyogan strävar man efter att väcka den slumrande energin, kundalinikraften, för att på så vis få kontakt med sitt sanna jag. Man använder s.k. eldandning (snabb magandning), mantran och sånger, och yogaklasserna brukar avslutas med djupavslappning och meditation. Kundaliniyogan förespråkar också vegetarisk mathållning, karma yoga (de goda handlingarnas väg) och ayurvedisk terapi.

Källa: Yogans historia och filosofi, Josephine Selander

Studio Yogaenergis huvudsakliga yogaform, Viryayoga, har utvecklats av yogaläraren, dansaren och författaren Josephine Selander samt naprapaten Malin Flinck. Utgångspunkten var att Josephine upplevde att många av hennes elever hade svårt att få till Ashtangayogans första serie och hon ville sänka tröskeln för nybörjare. Samtidigt skulle yogaformen underlätta för mera vana yogaelever att vidareutvecklas utan att riskera att skada sig. Man hade också i åtanke att många som börjar med yoga i väst börjar senare i livet, och att vi lever i ett kallt land där de flesta har stillasittande jobb. Den klassiska hathayogan är utgångspunkten med ashtangayogans flödestänk, anusarayogans biomekaniska förhållningssätt och en djup förankring i yogans filosofi.